Page 27 [27]
20) RR 27
från det andras, men icke tillägga några kån?
netecken, fom utgdra fkilnaden tingen.e»
mellan. De sydelige, då vi ej allenaft kun¬
ne fkilje det:ena: från! detrandra ,vutan ut¬
mårka det med fådana kåhnetecken , hyvar¬
medelft vi fträxt och utan fvårighet tråffe fkil¬
naden. ' Men Förftåndet betjenar fig entdaft
af de ffhåmde eller tydeliga begreppen: Det
hånder svål icke altid, och ty vårr! ganfka
fållanzat vi om alla ting och allagöromåbkunne
fkaffa ofsrena och tydeliga begrepp. Vi likne
Htundom de ofkiliga GA bvlika ockfå
hafva mörka och orediga begrepp, ockiderir
'gehom mifstage vi ofs ofta: göre oädttilgodt
falfkt til fant och filt flkwackert > En gröf
Hyndare, håller fig altid före GUD, fåfom myc¬
ketvgodjmilly barmhertig, Conax jufticke år få
hogråknad omiinånnifkan> fyndar. Men det¬
rta är fallktyty GUD har fagty at hvilken Själ
fom fyndar han fkal. döden dé.” Fn drinkar
-re tycker detefmakår:vål, at dricka och fylla
fig; mensdettvårsondt; emedan öfverflödig
dryckfkadar öck förlårtarslifvets bDet tycks
singen ting vararoanfenligare ; och mer Iikpg
Svineny' än båra ringar tnifan; dock år. det
i Indiamernås tycke; atideshålla det fören
-fköphét. Kunde månnifkahr altid klart och
itydeligen föreftålla fig find göromål, få be¬
; fule hon ej fåftora fel; fom hoh går. Hon
ulle ock då bringa fin lycka til en hög grad,
8 iilals
r