; ER
Förflåndet.
"Alt hårtils hafve vi handlat om Förftån¬
dets lågre förmögenheter, och hvilka vi haf¬
ve lika med Kreaturen. Nu fkiljas vi ifrån |
dem, och betrakte den ådla Själenes gåfva, at
tydeligen kunna förftå och tånka. Srore GUD,
Jwlängre jag gårini min Själs kännedom, ju flere
och härligare ämnen möta mig til vårdnad och för=
undran. Du har gifvit mig hår en gåfva, den få
ubårligt pryder Själen, at jag deröfver likfom ben.
ligen högmodas ; dock måfe jag tillika bekänna,
at mithbögmod år blandadi med flinnerlig vördnad,
at jag förr fkulie förgåta mig fjelf, ån aflåta at
vörda Dig. Men at få etrent begrepp om Föår¬
fMåndet ; måtte vi befkrifva hvad det år. Förs |
händer; få vida det år råttf(kaffens, år en för»
Mmögenbet at tydeligen kunna föreftålla ooh mårs |
ka en ting. /Vivete, at alla våra tankar och
ideer "åro dels mörke , dels klare; och defse
fenare, del$ oredige ; dels tydelige, De mörs
44 åro, då vi icke, men klare, då vi blott kun¬
ne fkilja det ena tinget från det andra. De
oredige åter, då vi vål kunne fkilja det MR
ran