Sida 25 [25]
OCR
NR && Jol & 25 [N sma —— — ——LLLLLLLLLLLLLL förfarenheten, at om Minnet förvarar det goda, få har han förnöjelfe och fågnad, 1ftållet han af det onda fkulle hafva idel oro, led mad och förtret. För et förvåndt Minne år ingen låkedom båttre, ån glåmfkan. Hon utfryker och utplånar all oro, och förfåtter of; åter i fulkomlig fred och rolighet, Och ehuru fvår denna låkedom undertiden tyckes vara, at pågå, få har dock månge med glådje måft taga den in, och aldrig annat, ån vål funnit fig derefter. Et ohöffadt och af Nådenånnu hjelplöft Förnuft vet jag vål aldrig finnerfig håruti. Des Minneår för Sjår len och hennes affester, likfom puften för elden, at ju mera han blåfer ju mera utvidr' gar fig elden, Men en fårnuftig kåftar det 10 MÅ intet få vida han traktar efter mgen ting HU högre , ån et lungt, frilla och förnöjligt Sin> | ne.. Desutan år flit och arbetfamhet et före tråffeligt medel til at vinna glömfkan af all tilfogad oförrått, Under låttja och ledighet infnyga fig de Jedfammatte och a afte -minnesfäker, Det år mycket natur igt; ty fom-Själen aldrig år van, ativara fåfäng, få niåfte hon i briftpå hvad nytngt år taga fig något annat före, då hon ofta hittar på fådant ; fom år henne högft fkadeligt. Men Syflor och göromål, i fynnerhetfådane, fom, verkftållas med upmårkfamhet och åhoga ' Oo Oo Zz de komma enom få fmåningom at förgåta Bs alla
