Page 25 [25]
NR
&& Jol & 25 [N
sma —— — ——LLLLLLLLLLLLLL
förfarenheten, at om Minnet förvarar det go¬
da, få har han förnöjelfe och fågnad, 1ftållet
han af det onda fkulle hafva idel oro, led
mad och förtret. För et förvåndt Minne
år ingen låkedom båttre, ån glåmfkan. Hon
utfryker och utplånar all oro, och förfåtter
of; åter i fulkomlig fred och rolighet, Och
ehuru fvår denna låkedom undertiden tyc¬
kes vara, at pågå, få har dock månge med
glådje måft taga den in, och aldrig annat,
ån vål funnit fig derefter. Et ohöffadt och
af Nådenånnu hjelplöft Förnuft vet jag vål
aldrig finnerfig håruti. Des Minneår för Sjår
len och hennes affester, likfom puften för el¬
den, at ju mera han blåfer ju mera utvidr'
gar fig elden, Men en fårnuftig kåftar det 10 MÅ
intet få vida han traktar efter mgen ting HU
högre , ån et lungt, frilla och förnöjligt Sin> |
ne.. Desutan år flit och arbetfamhet et före
tråffeligt medel til at vinna glömfkan af all
tilfogad oförrått, Under låttja och ledighet
infnyga fig de Jedfammatte och a
afte -minnesfäker, Det år mycket natur igt;
ty fom-Själen aldrig år van, ativara fåfäng,
få niåfte hon i briftpå hvad nytngt år taga
fig något annat före, då hon ofta hittar på
fådant ; fom år henne högft fkadeligt. Men
Syflor och göromål, i fynnerhetfådane, fom,
verkftållas med upmårkfamhet och åhoga
' Oo Oo Zz
de komma enom få fmåningom at förgåta
Bs alla