Page 18 [18]
OCR
18 RH Jol & $:; Ö. Ho fer då icke, hvad nytta och gagn våfautvårtes finnen tilfkynda ofs? Men ho fer ock icke, hvad oreda och oro de tilföra ofs, om de icke blifva innom fina tilbörliga fkrankor 2 Vi tillkrifve 'de utvårtes finnen nåftan hela vår kunfkap, och hinne vål med, atråkna hvad Själen har, utan Sinnenas hjelp, fig förbehållit, Själen vet af fig felf icke hufu verlden fer ut, fkal hon få veta det, och äfven kunna med tankarna gå in i tingens invårtes lynne; få måtte hon rod Synen, Skal Hon få veta andras tankar, göromål och för= råttningar, få måfte hon bruka hårslen. o. f.v. Dock vil jag icke ftråcka detta alt förlångt, Jag vil ej, i det jag uphöjer GUDs' vishet och Godhet, 1 det ena målet, i et annat förringa de famma. Själen har öck begrepp, fom åro henne medfödde, hennes egna, och hvilka hon får utan tilhbjelp af något finne. Hon vet, at det år omögeligt, at et ting kan vara och tillikaicke vara til; o.f. v. Hvarföre vitro,at de fara vilfe om fanningen, fom påftå, at Själen icke åger. några medfödda begrep, utan får alla fina ideer af de utvårtes Sinnen, Defse Sinnen åro ock orolige, om [de ej blifva innom fina fkrankor. En förnuftig månnilka har mycket at fn om hon fkal filla och tyra dem,De åro lika FOS , QM
