Sida 18 [18]
18 RH Jol &
$:; Ö.
Ho fer då icke, hvad nytta och gagn vå¬
fautvårtes finnen tilfkynda ofs? Men ho fer
ock icke, hvad oreda och oro de tilföra ofs,
om de icke blifva innom fina tilbörliga fkran¬
kor 2 Vi tillkrifve 'de utvårtes finnen nåftan
hela vår kunfkap, och hinne vål med,
atråkna hvad Själen har, utan Sinnenas hjelp,
fig förbehållit, Själen vet af fig felf icke hu¬
fu verlden fer ut, fkal hon få veta det, och
äfven kunna med tankarna gå in i tingens in¬
vårtes lynne; få måtte hon rod Synen, Skal
Hon få veta andras tankar, göromål och för=
råttningar, få måfte hon bruka hårslen. o.
f.v. Dock vil jag icke ftråcka detta alt förlångt,
Jag vil ej, i det jag uphöjer GUDs' vishet och
Godhet, 1 det ena målet, i et annat förringa
de famma. Själen har öck begrepp, fom å¬
ro henne medfödde, hennes egna, och hvil¬
ka hon får utan tilhbjelp af något finne. Hon
vet, at det år omögeligt, at et ting kan vara
och tillikaicke vara til; o.f. v. Hvarföre vitro,at
de fara vilfe om fanningen, fom påftå, at Själen
icke åger. några medfödda begrep, utan får
alla fina ideer af de utvårtes Sinnen,
Defse Sinnen åro ock orolige, om [de ej
blifva innom fina fkrankor. En förnuftig
månnilka har mycket at fn om hon fkal
filla och tyra dem,De åro lika FOS
, QM