BB oo RN YI
le du ock icke undgå, at fe honom; få bör¬
ja med 'din vån et kårt tal, kafta dina tan¬
kar påetljufli t ämne, och du fkal finna; at
åfkådandet af din ovån ej fkaloroa dig mer.
Höårslen år ock et förtråffeligt Sinne, hvil¬
ket viej mindre böre anfe, ån Synen. Skul¬
le mig blifva pålagdt, at fåga hvilket låttaft
af deffa bågge kunde umbåras; få hade jag i
fanning fvårt, at utreda mig, Örat ger vål
icke det anfeendet, fom ågat; dock tror jag
at det tilförer ofs lika, om Icke ftundom ftör¬
re nytta, Lika i det Borgeliga; men flårre
i det Andeliga lefvernet. Det år godt, at
med fynen kunna vågleda fig och förrätta fi¬
na fyflor; . men det år ock godt, at med hör¬
- fen få veta andras tankar, och höra huru an¬
> nat folk frånvarande bår fig åt. Detår godt, at
kunna låfa GUDs ord; men det år faft båttre
at höra det låras af andra. Genom ,hörslen
får Själen et lifligare intryck, i fynnerhet då
ned hörflen följer en dfvernaturlig kraft och
Kyrka.
Så ofta jag inbillar mig en döf; få tycker
jag, at han håller vårt vålende för idel ga¬
i ; len¬