Page 9 [9]
geren makalds qvickhet, nu at Öpnas, nu at
flutäs, våndes nu up, nu ned, och det utan
den ringafte kånning eller fveda. Tänker jag
ock på den oförlikneliga nytta, fom det til¬
fkyndar, få vet jag icke, hvilketdera blifver
förre hos mig antimgen håpenhet eller för¬
undran. Alt hvad Skaparen nedlagt för Ö¬
gat och "velat göra fynligt, det fer och
fattas deraf.” Det trånger fina ftrålar ini
de ting, fom det förekomma, få noga, at
fållan någon omftåndighet År, fom det icke
fkal mårka.: Vår Själ fittet i vår kropp, lik
fom en fånge i et mörkt fångelfe, hon vet
icke hvad utom fig hånder; men ögat talar
derom och gifver hånne en klar, om icke
altid: tydelig beråttelfe.” Ögat år likfom et
fönfter, hvarigenom 5 jälen tittarut, och fkå¬
dar, hvad fom förehafves 1 verlden, Själen
befaller, Ögat lyder, Ja, knapt får Själen
fåja ut fin befallning, förr ån det går aftad
at utråtta den famma. Detdröjer icke eller
långe, för ån det kommer tilbaka. Det har då
mycket at beråtta, Det talar om fult och Vac¬
kert, fmått'och ftort, nytt och ammalt, juft
fom de tingen voro, fom det Slef fkickat til.
Men håri verlden år mycket, at fe uppå. Vi
åre ock få befkaffade, at vigerna vilje fe alt,
ja, om vi ktinde, få: ville: v1 gerna ftråcka
våra ögon öfver det frora Hafvet, at få ve¬
ta hvadifolket göra Africa och America:
; A $ Vi