Sida 9 [9]
OCR
geren makalds qvickhet, nu at Öpnas, nu at flutäs, våndes nu up, nu ned, och det utan den ringafte kånning eller fveda. Tänker jag ock på den oförlikneliga nytta, fom det tilfkyndar, få vet jag icke, hvilketdera blifver förre hos mig antimgen håpenhet eller förundran. Alt hvad Skaparen nedlagt för Ögat och "velat göra fynligt, det fer och fattas deraf.” Det trånger fina ftrålar ini de ting, fom det förekomma, få noga, at fållan någon omftåndighet År, fom det icke fkal mårka.: Vår Själ fittet i vår kropp, lik fom en fånge i et mörkt fångelfe, hon vet icke hvad utom fig hånder; men ögat talar derom och gifver hånne en klar, om icke altid: tydelig beråttelfe.” Ögat år likfom et fönfter, hvarigenom 5 jälen tittarut, och fkådar, hvad fom förehafves 1 verlden, Själen befaller, Ögat lyder, Ja, knapt får Själen fåja ut fin befallning, förr ån det går aftad at utråtta den famma. Detdröjer icke eller långe, för ån det kommer tilbaka. Det har då mycket at beråtta, Det talar om fult och Vackert, fmått'och ftort, nytt och ammalt, juft fom de tingen voro, fom det Slef fkickat til. Men håri verlden år mycket, at fe uppå. Vi åre ock få befkaffade, at vigerna vilje fe alt, ja, om vi ktinde, få: ville: v1 gerna ftråcka våra ögon öfver det frora Hafvet, at få veta hvadifolket göra Africa och America: ; A $ Vi
