Page 7 [7]
8 Jol RB ja :$
och tånka; ty måfte hon vara en förnufti
Själ. Jag fer då ftraxt, at jag år vida fkild
från de ofkåliga Kreaturen, och långt båttre,
ån de. De tånka vål; men på et oredigt ock för¬
virradt fått, de följa fin dumma och illa håffade
" natur:de gå dit de drifvas, de åta når det båres
för dem, de fofvaifintråck och orenlighet. De
åro defsutom mål-löfe, och kunna icke tala.
Skola de då och då låta höra fina låten; få
(ker det af förre delen med få obehagelli
- thon, i bölande, fkållande, kaklande ch
Rn at mången kan förfkråckas dervid.
e flåfs, de fångas, de rifvas och blifva til
flut hvars andras rof och mårdare. Men mån¬
nifkan år faft ådlare. Hennes göromål fke af
egen drift, och utan tvång. Hon vet, at fkic¬
ka fig, nu på det ena, nu på det andra fåt¬
tet, artigt och förnuftigt. Hon vet, at inrätta
fina fyflor i en fådan ordning, at ingen om¬
fAåndighet (kal fela hånne. Hon vet, at kr dr
da fin mat: Hon våljer nöjfamma fdiför
drif: Hon vet, at förefe fig med klåder , at
hon ej frys, med boning, at hon ej var¬
der förrafkad., Hon fofver då hon: år trött,
'och når kroppen fått fin hvila, går hon år
ter til fina fyflor igen. Store GUD hvad
godt fåg du på mig, at du fkapte mig få hår¬
lig? bvarmed gjorde jag Mig få förtjent, at
du fram för de andra Kreaturen fkulle lemna mig
få fora förmoner ? Så långe jag lefver viljag pri
A 4 få
ER