Sida 7 [7]
OCR
8 Jol RB ja :$ och tånka; ty måfte hon vara en förnufti Själ. Jag fer då ftraxt, at jag år vida fkild från de ofkåliga Kreaturen, och långt båttre, ån de. De tånka vål; men på et oredigt ock förvirradt fått, de följa fin dumma och illa håffade " natur:de gå dit de drifvas, de åta når det båres för dem, de fofvaifintråck och orenlighet. De åro defsutom mål-löfe, och kunna icke tala. Skola de då och då låta höra fina låten; få (ker det af förre delen med få obehagelli - thon, i bölande, fkållande, kaklande ch Rn at mången kan förfkråckas dervid. e flåfs, de fångas, de rifvas och blifva til flut hvars andras rof och mårdare. Men månnifkan år faft ådlare. Hennes göromål fke af egen drift, och utan tvång. Hon vet, at fkicka fig, nu på det ena, nu på det andra fåttet, artigt och förnuftigt. Hon vet, at inrätta fina fyflor i en fådan ordning, at ingen omfAåndighet (kal fela hånne. Hon vet, at kr dr da fin mat: Hon våljer nöjfamma fdiför drif: Hon vet, at förefe fig med klåder , at hon ej frys, med boning, at hon ej varder förrafkad., Hon fofver då hon: år trött, 'och når kroppen fått fin hvila, går hon år ter til fina fyflor igen. Store GUD hvad godt fåg du på mig, at du fkapte mig få hårlig? bvarmed gjorde jag Mig få förtjent, at du fram för de andra Kreaturen fkulle lemna mig få fora förmoner ? Så långe jag lefver viljag pri A 4 få ER
