Sida 5 [5]
OCR
| STR f förnöjlig lefnad,intet lungt och befredadt fam" vete, ingen åra, intet anfeende, ingen lyc ka, ingen dygd, utan vi fmide fjeltve våra olyckor fåtidt vi kunne råkna, och våra klena fkuldror gitta båra. Ifölje håraf har jag tånkt något framlemna om Själens Förnuftiga kånnedom och ftyrfel, Önfkar, atdet m tte hafva den verkan på min och andras Sjå= lar, fom år upbyggelig och kraftig: 5. 2, z Innan vi fkride til faken, få torde förut vara nådigt ,at bevifa, det vi verkeligen hafve en Själ. I allmånhet, och utan affeende på något visit flag, kalle vi det Själ, fom åger förmågenhet, at fkilja fig från de ting, fom utom fig åro, och famma ling fins emellan. Och fom vi af förfarenheten finne, at vi åge famina egenfkap (vi vete at vi ej åre fyrfota= de djur, och fyrfotade djur icke foglar); få måfte vi åga Själ, : Vidare; Månnifkan tånker. | Vore hon utan Själ, få måfte kroppen tänka; ty emellan kropp och Anda gifts intet medium, En Kropp, fom tånker, måfte antingen til fammanstagen tånka, eller måfte hvarje del för fig tånka, Flera håndelfer åro icke måjelige. Skulle kroppen tilfammanstagen tånka;: få fkulle nådvåndigt ke, at, då månnifkan mifer någon lem, eller eljeft til kroppen något A 3 lider
