Page 5 [5]
| STR f
förnöjlig lefnad,intet lungt och befredadt fam"
vete, ingen åra, intet anfeende, ingen lyc
ka, ingen dygd, utan vi fmide fjeltve våra
olyckor fåtidt vi kunne råkna, och våra kle¬
na fkuldror gitta båra. Ifölje håraf har jag
tånkt något framlemna om Själens Förnufti¬
ga kånnedom och ftyrfel, Önfkar, atdet m t¬
te hafva den verkan på min och andras Sjå=
lar, fom år upbyggelig och kraftig:
5. 2, z
Innan vi fkride til faken, få torde förut
vara nådigt ,at bevifa, det vi verkeligen haf¬
ve en Själ. I allmånhet, och utan affeende
på något visit flag, kalle vi det Själ, fom å¬
ger förmågenhet, at fkilja fig från de ting, fom
utom fig åro, och famma ling fins emellan.
Och fom vi af förfarenheten finne, at vi åge
famina egenfkap (vi vete at vi ej åre fyrfota=
de djur, och fyrfotade djur icke foglar); få
måfte vi åga Själ, :
Vidare; Månnifkan tånker. | Vore hon
utan Själ, få måfte kroppen tänka; ty emel¬
lan kropp och Anda gifts intet medium, En
Kropp, fom tånker, måfte antingen til fam¬
manstagen tånka, eller måfte hvarje del för
fig tånka, Flera håndelfer åro icke måjelige.
Skulle kroppen tilfammanstagen tånka;: få
fkulle nådvåndigt ke, at, då månnifkan mi¬
fer någon lem, eller eljeft til kroppen något
A 3 lider