OCR Output

lg

SR

ed

av, men vårt bagage, som blivit sänt efter oss med en annan
släde från Soppero, var ännu ej ankommet och utan det ville
vi ej resa. Det begynte blåsa upp — månen såg smutsig ut
— allt tydde på att vi hade snöstorm i faggorna.

Klockan nio beslöto vi dock att ge oss i väg.

Det blåste bitande kallt; trots fällar och pälsar fröso vi
erbarmligt. Vi voro också högst uppe på fjällplatån söder om
Karesuando och medvinden pustade mer än lovligt, sin friska
ande in under slädtäcket.

Till slut stodo vi ej ut längre, utan stego upp och sprungo
efter släden, vägen var usel, sned och vind och uppkörd av
alla de eländiga »Siilastupafororna».

Mörkt var det, visserligen var månen uppe, men den syntes
knappast genom snödiset. Den om dagen och i strålande sol så
storslagna natur, vari vi färdades, föreföll mig nu både kuslig och
skrämmande. Vi veko av på en genväg; det var en besvärlig
väg, eller rättare, ingen väg alls, hästen sjönk ideligen ned till
buken och vi två, kocken och jag, som gingo bakefter, hade
fullt arbete med att undvika hålen efter hästens kropp. Varma
blevo vi emellertid, men trötta — jag minns aldrig jag varit

så trött eller sömnig, som just de tre timmar vi gingo efter

släden.

QS SN