Sida 38 [38]
OCR
Jag, som varit på platsen förr, ledde den lilla stela kocken över de sovande, in i det egentliga gästrummet. Fredrik Pappila var försvunnen; antagligen letade han efter ett stall. Våra redan i Jukkasjärvi pr telefon beställda sängar, befunnos upptagna av stora, starka karlar. Jag upptäckte dock en ledig utdragssoffa i ett hörn; den var snart armerad och sedan vi dragit våra pälsar över huvudet insomnade vi sött.» Nästa dag bjöd på solsken och köld. Min lilla kock som aldrig sett karlar kläda sig — utom jag förstås! — hade gudomligt roligt i sin utdragssoffa, ty de övriga gästrummets inneboende, som inte anade att en ung dam befann sig i deras omedelbara närhet, uppförde sig fullkomligt otvunget. Nå, efter ett oändligt dividerande med »herr gästgivaren», som förklarade han gav Perkele i allt vad taxor hette och som ville ha 10 kronor pr mil och person, fingo vi äntligen vid elvatiden löfte om en skjuts till Idivuoma. Gården var full av slädar, hästarna gnäggade och karlarna skreko. Det stilla Soppero var helt förvandlat och jag hörde till min förfäran, att det i Karesuando skulle vara ett fullkomligt Babylon. Allt härstammade från detta »Siilastupa>, varom jag senare får mycket att skriva. Skjutspojken, som vi först trodde vara dövstum, befanns tala en flytande svenska och sittande med ryggen mot hästen berättade han oss om detta mystiska »Siilastupa» följande: Högt uppe vid svensk-finska gränsen, 19 mil från Karesuando västerut, hade ryssarna samlat ofantliga förråder av metaller, gummi och skor. Förråden voro från England. Så kom revolution i Ryssland. »Stora herrar i Luleå togo då hand om förråden och köra nu dyra tennet och dyra, prima stövlar till Kiruna.> Forbönderna får 1 kr. pr kg. och som varje lass tar 1,000 kg., inses att det tjänas »money»>. Ideligen fingo vi köra åt sidan för »Siilastupaforor» — utmagrade hästar och rödögda karlar — oftast uselt klädda. ! Jag tror det. åtminstone —
