Sida 35 [35]
OCR
JFUKKASTJAÄRVISKARESUANDOÖ: På vägen mellan Jukkasjärvi och Soppero rastade vi uti »Grand hotel Fennia>, ett litet träskjul, där man vilade hästarna. Den var full av bönder, som kommo uppifrån Karesuando och jag önskar verkligen jag haft en Jack Londons penna — ty det hela var »Alaska, Klondyke, Hudsön River o; s. v., 0. s: v» Stackars Rembrant, alltid skall han fram när det gäller belysningar i litteraturen — men jag kan omöjligt spara honom denna gång för dagrar och skuggor inne i pörtet eller »hotellets hall», skulle jag väl skriva, var fullkomligt, som på en av hans tavlor. Genom ett trasigt fönster kastade solen in en bred strimma, som skar en blå lysande ljuskvast genom röken. Längst in i dunklet låg den öppna spiseln med en fyrande glöd, vari ett tiotal kaffepannor kokade. Runtomkring sutto och lågo forbönderna, alla med sina matsäckspåsar mellan benen. Värden på stället liknade en ungersk adelsman, vilken kommit på obestånd genom kriget och var, för att citera Dic
