OCR
JUKKASJÄRVI 19 norna skymta fram mellan drivande dimskyar. Nere mellan husen hänger tjockan i smala vita band, varur pumpstängerna sticka upp; de se ut som en massa upp- och nedvända V, vilka sväva fritt i luften. Vi sitta i Pappilas pörte och historierna gå runt. 'De döda' finnas överallt omkring oss — de ingripa i allt; icke alla få se dem, men alla känna att de finnas.» »De döda» hindra ofta giftermål, vilka de se skulle blivit olyckliga. De förfölja och plåga ofta sådana människor, som gjort orätt, speciellt bedragit i kärlek. LISTE mid ksp Inskription över dörren på Stopas gård. Teckning av fört. I ett av de pörten vi besökte; fanns en gammal lappkvinna. Jag förundrade mig genast över hennes olyckliga, ångestfyllda ögon. Hon var dag och natt omgiven av döda, sades det, ibland överföllo de henne och de levande som funnos runtomkring, sågo blånader slå ut på henne, läpparna sprucko, som om de blivit slagna, halvcirkelformiga märken efter »de dödas» tänder syntes här och där och till slut föll gumman tjutande omkull — detta hände ofta. Hon hade i sin ungdom bedragit en man och nu hämnades makterna. — Här en annan historia. I byn fanns för en del år sedan en flicka, som ämnade gifta sig med en änkeman. »De döda», antagligen inSpirerade av den första hustrun, hindrade henne att besöka sin fästman om aftnarna, den enda tid hon hade ledig. De visade sig för henne utan huvud och förde ett sådant larm om hon någon gång slapp in till sin älskare att, som berättaren uttryckte sig, »de icke kunde höra vad de gjorde». — — — På en gård fanns en gång en piga, som blev anklagad att ha ihjälskrämt en barnsängskvinna. Den dödas man reste då till Norge för att hämta hem en lapsk trollkarl.