Sida 22 [22]
OCR
rön & a! 3 Min dagbok för den 20 februari säger: »Det roar mig att'intränga i Lappland, som gällde det en expedition till mörkaste Afrika.» Min hustru skall: vara med som 'moralisk stötta', icke så, att det skulle vara någon fara för de lapska kvinnornas själafrid, utan jag menar som ”'uppryckande faktor' vis-a-vi mig, vilken har benägenhet att då och då falla i ett, för mitt arbete, ödesdigert slöhetstillstånd. Hon skall, symboliskt talat, ställa mig på högkant när så erfordras. I gengäld skall jag, J. D. O. Elgström, skydda henne mot allt ont och farligt både till kropp och själ och så vidare.» Ja, det var verkligen en hel del jag hade att pollettera, då jag och min fru den 20:e mars stego på tåget i Norrviken för att via Stockholm begynna vår resa. Som försiktig general hade jag hos min förläggare försäkrat mig om, att honoraret för denna bok fanns att lyfta och det kändes skönt höra sedlarna prassla i fickorna. Genom brev från vänner i Norrland, hade jag erfarit att allt blivit fasansfullt dyrt, att lappar och finnar upphört att använda mindre mynt än tvåkronor och att livsmedel inte stod att få för pengar. För att stärka kassan sålde jag därför min respäls. På tåget hade jag god tid att fundera. Jag beslöt att taga Karesuandolapparna grundligt, att rita av dem in på bara kroppen och om jag finge leva och behålla hälsan, till sist göra en bra bok av alltihop. Men så fick jag andra tankar, inte så att jag ämnade fuska med arbetet, men jag beslöt mig för, att vid sidan av de rent etnografiska studierna göra lika många mänskliga, och på så sätt slå två flugor i en smäll. Därav kommer det sig, att denna bok »Lappalaiset» endast blev en skildring av vår resa och att jag i ett senare verk samlade resans »resultat», d. v. s. kostymstudier, uppmätningar och allt det andra som hörde under rubriken »etnografi». I denna bok är alltså blott medtaget det »mänskliga» och hoppas jag läsaren får nöje av vårt sällskap. Inte så, att jag
