OCR Output

¬

rön &

a!

3

Min dagbok för den 20 februari säger:

»Det roar mig att'intränga i Lappland, som gällde det en
expedition till mörkaste Afrika.»

Min hustru skall: vara med som 'moralisk stötta', icke
så, att det skulle vara någon fara för de lapska kvinnornas
själafrid, utan jag menar som ”'uppryckande faktor' vis-a-vi
mig, vilken har benägenhet att då och då falla i ett, för mitt
arbete, ödesdigert slöhetstillstånd. Hon skall, symboliskt talat,
ställa mig på högkant när så erfordras. I gengäld skall jag,
J. D. O. Elgström, skydda henne mot allt ont och farligt både
till kropp och själ och så vidare.»

Ja, det var verkligen en hel del jag hade att pollettera, då
jag och min fru den 20:e mars stego på tåget i Norrviken för
att via Stockholm begynna vår resa. Som försiktig general
hade jag hos min förläggare försäkrat mig om, att honoraret
för denna bok fanns att lyfta och det kändes skönt höra sed¬
larna prassla i fickorna. Genom brev från vänner i Norrland,
hade jag erfarit att allt blivit fasansfullt dyrt, att lappar och
finnar upphört att använda mindre mynt än tvåkronor och att
livsmedel inte stod att få för pengar. För att stärka kassan
sålde jag därför min respäls.

På tåget hade jag god tid att fundera. Jag beslöt att taga
Karesuandolapparna grundligt, att rita av dem in på bara
kroppen och om jag finge leva och behålla hälsan, till sist
göra en bra bok av alltihop. Men så fick jag andra tankar,
inte så att jag ämnade fuska med arbetet, men jag beslöt mig
för, att vid sidan av de rent etnografiska studierna göra lika
många mänskliga, och på så sätt slå två flugor i en smäll.

Därav kommer det sig, att denna bok »Lappalaiset» endast
blev en skildring av vår resa och att jag i ett senare verk
samlade resans »resultat», d. v. s. kostymstudier, uppmätningar
och allt det andra som hörde under rubriken »etnografi».

I denna bok är alltså blott medtaget det »mänskliga» och

hoppas jag läsaren får nöje av vårt sällskap. Inte så, att jag