Sida 20 [20]
OCR
0: LAPPALAISET september om inte sjukdom gjort, att jag måste avbryta resan i slutet av juli. Hela hösten blev jag därför tvungen vara hemma och kunde ej återtaga studierna förrän i februari 1919. Nå — så var det utrustningen: ett rikhaltigt förråd av skissböcker, ritblock, »koh-i-Noorer», färglådor o. s. v. inköp: tes, ävensom kameror, en 10 X 16 och en 6 X9 jämte tillräckligt antal film. Den större kameran blev mig bara till besvär, ty av orsaker, som framdeles skall omtalas, kom den blott till föga användning. Den lilla däremot, en »Asico», följde mig troget under bela resan, klickade aldrig och tog jag med densamma över 1,000 bilder under min vistelse i Lappland. Så hade jag matfrågan. Visserligen kan man alltid få mat bland lapparna. De neka aldrig sina gäster av de guds gåvor de inneha, och nöjer man sig med torrkött och glödkaka, kan man leva så länge som helst bland dem utan medhavda förråd. Men det kunde icke jag; min mage är nämligen sådan, att får den inte ordentlig frukost, middag och kväll så vill den inte heller låta mig arbeta. Jag inköpte därför, dels av Nordiska Komp., dels av Kessler och dels av Slakteri-A.-B. Norrmalm, så mycket kött- och grönsakskonserver att jag hade tillräckligt för ett år. Dessa konserver uppdelade jag uti lätta trälådor, vars dimensioner, 35 X 70 X 35, borde låta dem passa i pulkorna. Varje låda innehöll ungefär mat för en månad. Den var beräknad sålunda, att jag på morgonen kunde ha en kötträtt, på middagen kött, grönsaker och en soppa eller dessert och till kvällen te, smör och bröd och så något »kallskuret». Som läsaren ser var jag välförsedd. Dessutom medförde jag i vattentäta säckar »knäckebröd», som jag sparat ihop under en längre tid. »Vem skall laga maten åt dig,» frågade så min hustru när vi slutat inpåckningen och alla lådorna voro klara att avsändas. — »Laga maten,» svarade jag förbluffad. »Man värmer en dosa kött och så äter man den.> — Min hustru skakade tvivlande på huvudet.
