Sida 16 [16]
OCR
Ar LC 2 ; LAPPALAISET det egna lilla jaget, utan blott och bart varit reslivets spegel, ett harmlöst upptecknande av alla de små detaljer som tillsammans bilda det stora, roliga hela. En reseskildring för resans egen skull. Vad är det som ger »The Pickwik Club» och »Min son på galejan» deras charm — jo, de många detaljerna, den djupa, mänskliga blick på allt omkring, som rör och roar. Ja, här sitter jag och predikar och så är jag själv den allra värsta av dem jag tadlar, ty i likhet med andra, som ämna skriva om en resa bland ett »främmande folk», begynner jag med att bedyra att jag ingenting begriper och ingenting förstår av. allt det jag ser och sett under min resa. För att emellertid visa att jag är en ödmjuk själ, tar jag mig friheten att tillägna denna bok Herr greve Smortolk.! Men, det är sant, boken är ju redan tillägnad en annan, nämligen expeditionens kock, så herr greven får vänta, kanske blir det hans tur, då jag ger ut min encyklopedi över Skåne, skriven på en resa mellan Eslöv och Kattarp och ämnad att utkomma i sjutton delar. »Lappalaiset» är skriven i fem. Det vill säga manuskriptet till detsamma. De fyra första, i ordentliga, linjerade expeditionsdagböcker, den femte delen i ett häfte forsedlar, funna på det så kallade »dasset» i Siilastopa i Finland. Alltså, jag skall skriva en bok som »rör och roar», en blick» på allt omkring mig. En bok om en resa jag gjorde i Lappland 1918—19 och varifrån jag återvände utan att ha förstått vad jag upplevat. Det är svårt, det medger jag, men det får bli som det blir, ty jag är tvungen utföra arbetet, har kontrakt med min förläggare. Jag kan i min bok icke undgå att skriva om lapparna, men jag bedyrar — nu kommer det igen — jag bedyrar att meningen var ej att skriva en bok om dem? 1 Se »The Pickwik Club>. 2 Åtminstone inte först. -—
