Sida 26 [26]
OCR
Bild 9. KARESUANDOLAPPAR I MÖSSOR AV ÄLDRE MODELL. Jakob Piltto, Leskin Per Jonsson Piltto Parta Pieti Per Gustavson Blind pietin jako. bärande ett knippe renhudar. Taavon-Pieti. vadornas starka utveckling måste utan tvivel, utom på den oupphörliga gången, bero på det förhållandet att de icke hava klackar på skorna. — — — Hälen får hos lapparna tillfälle att sjunka längre ned än hos högklackade personer och vadmuskelns rörelser få vid fotens sträckning under gång större omfång, liksom gången till utseendet blir betydligt mera elastisk.» Lappens gång är karaktäristisk, han går med svagt böjda knän ock med korta snabba steg, mera glider än gar. Man får intrycket att han >»trillar» fram över marken. Lappkvinnorna ha ofta en betydligt vaggande gång. Det finns sådana, som gå mycket vackert — i allmänhet röra sig de unga smidigt. Född fjällvandrare, tillryggalägger lappen utan att tröttna ofantjga sträckor. Att pr dag tillryggalagga exempelvis. o. arr ar för honom en småsak. Frågar man en lapp om en väglängd får man aldrig ett bestämt svar. »Bor du en halvmil bort?» »Kanske, knappt» — och så är det bortåt 8—9 km. Han anser nämligen ingen väg för lång eller för kort. Han bara går, tills han kommer dit han ämnar sig: "Begreppet mul existerar icke för honom. Nästan alla lappar aro som jag namnt mer elersmindre hjubhenta. Särskilt stärka aro lapparna icke: Dock omtalas en och annan. for sin stora armstyrka. Särskilt de äldre se utmärkt lustiga ut där de rulla fram på snövidderna med ena ärmen indragen i pälsen och huvudet sänkt mot marken, ty lapparna bli tidigt kutryggiga.
