Sida 26 [26]
Bild 9. KARESUANDOLAPPAR I MÖSSOR AV ÄLDRE MODELL.
Jakob Piltto, Leskin Per Jonsson Piltto Parta Pieti Per Gustavson Blind
pietin jako. bärande ett knippe renhudar. Taavon-Pieti.
vadornas starka utveckling måste utan tvivel, utom på den oupp¬
hörliga gången, bero på det förhållandet att de icke hava klackar
på skorna. — — — Hälen får hos lapparna tillfälle att sjunka längre
ned än hos högklackade personer och vadmuskelns rörelser få vid
fotens sträckning under gång större omfång, liksom gången till ut¬
seendet blir betydligt mera elastisk.»
Lappens gång är karaktäristisk, han går med svagt böjda knän
ock med korta snabba steg, mera glider än gar. Man får intrycket
att han >»trillar» fram över marken. Lappkvinnorna ha ofta en be¬
tydligt vaggande gång. Det finns sådana, som gå mycket vackert
— i allmänhet röra sig de unga smidigt.
Född fjällvandrare, tillryggalägger lappen utan att tröttna ofant¬
jga sträckor. Att pr dag tillryggalagga exempelvis. o. arr ar
för honom en småsak. Frågar man en lapp om en väglängd får man
aldrig ett bestämt svar. »Bor du en halvmil bort?» »Kanske, knappt»
— och så är det bortåt 8—9 km. Han anser nämligen ingen väg för
lång eller för kort. Han bara går, tills han kommer dit han ämnar
sig: "Begreppet mul existerar icke för honom.
Nästan alla lappar aro som jag namnt mer elersmindre hjubhenta.
Särskilt stärka aro lapparna icke: Dock omtalas en och annan. for
sin stora armstyrka. Särskilt de äldre se utmärkt lustiga ut där de
rulla fram på snövidderna med ena ärmen indragen i pälsen och
huvudet sänkt mot marken, ty lapparna bli tidigt kutryggiga.