Sida 18 [18]
OCR
EST 5 PYRESRREE SR sa ERE SENS VA NEN RANN NN NE NETA OTTO NAN JABMEKAIBMORESAN Sändande sin nojdfågel efter trollföljet, hvilka skulle försvara honom på resan, tog han af sig mössan, värmde trumman öfver elden och började runa och joika. I kåtan funnos, utom den sjuke tvenne kvinnor, kallade schiarak (förskräcklige), och en icke fullt utvuxen flicka. När trumningen fortgått en stund, blef nojden upprörd, böjande kroppen fram och åter skrek han: »Lagen Körrenen i ordning, skjuten hastigt båten ut». Därpå kastade han glöd från eldstaden med bara handen, »fälades> om kåtan som en ursinnig, skar sig med knif öfver händer och armar, drack brännvin, slog sig med en yxa på knäna och föll därpå ned som död. De närvarande lade på hans rygg den af honom begagnade trumman, fortsatte sången, ehuru lågmäldare och eftersågo noga att intet flygfäå komme nojden när. Efter uppvaknandet omtalade han nu hvad som tilldragit sig på den resa hans själ gjort under extasen. Han hade passerat och sett de heliga offerbergen med dess innebyggare, hvilkas sånger han hört och i hvilkas lif han deltagit, slutligen hade han kommit till det under jorden belägna Jabmekaibmo. Dödingarne hade tillbommat sina kåtor och först efter många uppmaningar visat sig. Det hade blifvit en svår kamp och nojdens trollrentjur hade endast med möda segrat. Om stora offer till Rota anställdes skulle den sjuke få sin hälsa åter. Sedan hade färden till »de lefvandes land» gått så att stenar och snö yrt om nojden och hans segrande följe. N. en sådan resa skulle företagas, kom den nojd, som skulle göra resan, till den sjukes kåta. Efter Lecm. Forbus m. fl. trams ES
