OCR Output

OM MIN KOJ 21

flera våningar djupt. Så duvar fartyget, sätter näsan ned i
en sjö och det ger ett sätt i skrovet som om det finge en
spark. Och så alla ljuden omkring mig. Ligger jag vaken
en stormig natt och lyssnar, kan jag få ihop en hel del märk:
liga ting. Man hör små barn gråta och funderar skarpt på
varifrån ljudet kommer, men släpper tanken för att i nästa
ögonblick förbluffas över en högljudd sång av otaliga kanarie¬
fåglar. Mellan numren kraxar lampkupan i aktersalongen
fram ett slags läte, som gott kan tagas för en krasslig gammal
mans bifall med underhållningen. Det knakar i däcket,
visslar och sjunger och så hörs vågorna alldeles vid örat,
smackande med tusen tungor. Så blir det dödstyst, men
bara ett ögonblick. Propellern surrar i luften som om den

i förtvivlan ville surra sig loss från den axel som binder den

vid skeppet. Fartyget balanserar ett ögonblick på en våg¬

kam, och så, husch, dyker det ned, så man nästan Stat. rakt
upp och ned, fast man ligger på rygg och oväsendet be¬
gynner på nytt. Men inne i kojen är lugn och frid, bara

man har sin hoprullade överrock bakom sig och ett gott

spjärn med armbågar och knän mot kant och skott.

Ett fel har min koj, den har för låga kanter, jag kan
ramla ur. Aldrig glömmer jag "den natt då jag vaknade på
golvet, eller rättare sagt på väggen. Det var den natt vi
rundade Kap Farewell, Grönlands sydspets. Vid tolvtiden
kom en ofantlig våg, träffade fartygets styrbordsida akterut,
rakt för bardunerna till mesanen. Jag flög av stöten rakt ur
kojen och slungades yrvaken och sömnig som jag var, rakt
ut i aktersalongen. Där rann vattnet i strömmar genom tak¬

fönstren, som delvis knäckts av spillrorna från den krossade

relingen. Braket och dånet var ohyggligt och jag hörde hur

matroserna svuro och stampade ovanför mitt huvud. Jag
kröp uppför det sluttande golvet till min hyttdörr, och klätt¬

rade sedan in i kojen, såg att vattnet i små bäckar flöt ned

längs väggen och skyndade mig stänga koögats järnventil.

Jag var som mörbultad och dagen därpå var jag blå över