Sida 42 [42]
Om min koj.
(Ur dagboken.)
Jag ”villösktiva efyvliten! bit om min koj, därför det är
den enda plats man kan vila på. ' Att stå på benen är ju
ett kraftprov i denna sjö och att sitta, en smärta. . Men att
ligga är som att ligga i ett fågelbo på en gungande gren
(det var ren. poesi). Jag tillbringar mina "dagar med att
liggande på rygg lära mig botten i överkojen utantill. Vid
väggen, som bildas av skeppets sida, löper en hylla med
uppstående kant, varifrån böcker eller glas falla ned i huvudet
på en. På den grönmålade väggen har jag i otaliga sysslo¬
lösa stunder skurit in min älskades namn." Man ligger gott
i kojen, madrasserna äro mjuka, och en gul gardin på rass¬
lande ringar, skiljer: mig tran yttre världen: Drar jag. ul
dem och blundar, kan jag inbilla mig jag flyger. När far¬
tyget rullar över från babord till styrbord stiger jag likt en
lurvig fågel flera meter till väders, för att i nästa minut sjunka
+ Anna heter hon.