Page 41 [41]
LITET OM VÅRT HUSLIGA LIV 25
vattenfall och genom skylightet kom en ström rätt ned över
det: dukade bordet, det såg ut som en grön gardin. Jag
räddade mig upp på buffén där jag satte foten i en potatis¬
karott. På golvet flöt det rostade brödet i väg, sida vid sida
med min halvtömda ölflaska, själva bordet blev nästan ren¬
sopat från matvaror, endast ur bordsstället höjde sig en ensam
akvavitbutelj, ej olik Ararat ur syndafloden... Max, mässpojken,
stack förskräckt in huvudet genom dörren och gav sig i lag
med det otacksamma företaget skilja »agnarna från vetet»
= »pålägget» från porslinsskärvorna. Han svor halvhögt och
tankfullt och torkade omsorgsfullt av matvarorna på sitt gul¬
aktiga förkläde innan han lade upp dem igen. Jag hade ju
ätit, så jag sade ingenting, men roligt hade jag. Tredje mäster
flög nu in i sällskap med hovmästaren som dröp av vatten.
Han hade just varit akterut vid proviantkällaren då sjön kom
som slängde honom som ett knyte ända bort till flaggstången.
Ja, det var grin på grin och tråkigare blev det icke, då vid
en överhalning samtligt porslin ännu en gång gick »över
bord». Jag nappade osten i luften, just som den flög förbi
mig, som en gul komet. Och sedan kaptenen plockade kalv¬
syltan ur sitt skägg, halade Olssen, det var andre maskin¬
mästaren, en salt sill ur sin väst, varunder den kärleksfullt
gömt sig — »för att söka skydd mot livets stormar», som
Sörenssen anmärkte. Varje dag blåste det förbistrat, så den
17 står det i min dagbok:
»Hans Egede» går i dag blott för !/1 kraft, d. v. s., prak¬
tiskt taget baklänges, det är i dag tredje dagen vi ha det på
Sa hnuna vis: VI befinna loss på go ive kock 60 ? bredd,
ungefär mellan Island och Kap Farewell, ännu ha vi icke sett
Broderi från Sydgrönland.