Sida 41 [41]
OCR
LITET OM VÅRT HUSLIGA LIV 25 vattenfall och genom skylightet kom en ström rätt ned över det: dukade bordet, det såg ut som en grön gardin. Jag räddade mig upp på buffén där jag satte foten i en potatiskarott. På golvet flöt det rostade brödet i väg, sida vid sida med min halvtömda ölflaska, själva bordet blev nästan ren sopat från matvaror, endast ur bordsstället höjde sig en ensam akvavitbutelj, ej olik Ararat ur syndafloden... Max, mässpojken, stack förskräckt in huvudet genom dörren och gav sig i lag med det otacksamma företaget skilja »agnarna från vetet» = »pålägget» från porslinsskärvorna. Han svor halvhögt och tankfullt och torkade omsorgsfullt av matvarorna på sitt gulaktiga förkläde innan han lade upp dem igen. Jag hade ju ätit, så jag sade ingenting, men roligt hade jag. Tredje mäster flög nu in i sällskap med hovmästaren som dröp av vatten. Han hade just varit akterut vid proviantkällaren då sjön kom som slängde honom som ett knyte ända bort till flaggstången. Ja, det var grin på grin och tråkigare blev det icke, då vid en överhalning samtligt porslin ännu en gång gick »över bord». Jag nappade osten i luften, just som den flög förbi mig, som en gul komet. Och sedan kaptenen plockade kalvsyltan ur sitt skägg, halade Olssen, det var andre maskinmästaren, en salt sill ur sin väst, varunder den kärleksfullt gömt sig — »för att söka skydd mot livets stormar», som Sörenssen anmärkte. Varje dag blåste det förbistrat, så den 17 står det i min dagbok: »Hans Egede» går i dag blott för !/1 kraft, d. v. s., praktiskt taget baklänges, det är i dag tredje dagen vi ha det på Sa hnuna vis: VI befinna loss på go ive kock 60 ? bredd, ungefär mellan Island och Kap Farewell, ännu ha vi icke sett Broderi från Sydgrönland.
