Page 33 [33]
Mot väster.
Tiden 2—5 april.
Jag vaknade klockan sex och var snart på däck. :Det
var den härligaste morgon man kunde önska sig. Solen, den
djupblå himlen och så havet utan gräns runt om mig, allt
bildade »faktiskt ex Zavla». Vi passerade Skagern. Det ligger
vackert, landet med sina otaliga hus och trädgårdar. Genom
kikaren trodde jag mig igenkänna Drachmanns grav. Oav¬
brutet dunkar propellern och fram går »Hans Egede». Jag som
inget arbete har ombord blir sömnig av havsluften och gäspar
så jag är öm i käkarna. Dagen kryper långsamt fram Jag
beslutar föra ordentlig dagbok och troget anteckna alla livs¬
yttringar ombord. »Just nu» sitter jag vid det långa bordet
i aktersalongen och ser genom den halvöppna dörren till en
av hytterna grönländarinnan Judit klä av sig till natten. Under
anoraken har hon endast ett linne och kroppen lyser rödgul
i skenet från salongens fotogenlampa. Ett av barnen kräks
energiskt.
3/4, I dag dimma och lång dyning. »Hans Egede» gör
underverk i konsten att rulla och allt ombord svänger och
knakar. På golvet i min hytt vandra tandborstar och stövlar,
skissböcker och de Tre musketörerna i praktband fram och
tillbaka. Att få på sig byxorna är ett kraftprov, att raka
sig, atletik. Omsider slungas jag upp på däcket och har en
2. — Moderna eskimåer.