Sida 33 [33]
OCR
Mot väster. Tiden 2—5 april. Jag vaknade klockan sex och var snart på däck. :Det var den härligaste morgon man kunde önska sig. Solen, den djupblå himlen och så havet utan gräns runt om mig, allt bildade »faktiskt ex Zavla». Vi passerade Skagern. Det ligger vackert, landet med sina otaliga hus och trädgårdar. Genom kikaren trodde jag mig igenkänna Drachmanns grav. Oavbrutet dunkar propellern och fram går »Hans Egede». Jag som inget arbete har ombord blir sömnig av havsluften och gäspar så jag är öm i käkarna. Dagen kryper långsamt fram Jag beslutar föra ordentlig dagbok och troget anteckna alla livsyttringar ombord. »Just nu» sitter jag vid det långa bordet i aktersalongen och ser genom den halvöppna dörren till en av hytterna grönländarinnan Judit klä av sig till natten. Under anoraken har hon endast ett linne och kroppen lyser rödgul i skenet från salongens fotogenlampa. Ett av barnen kräks energiskt. 3/4, I dag dimma och lång dyning. »Hans Egede» gör underverk i konsten att rulla och allt ombord svänger och knakar. På golvet i min hytt vandra tandborstar och stövlar, skissböcker och de Tre musketörerna i praktband fram och tillbaka. Att få på sig byxorna är ett kraftprov, att raka sig, atletik. Omsider slungas jag upp på däcket och har en 2. — Moderna eskimåer.
