arktisk krigsmålning med »nedside timiaker» och höga kamiker.
mo — — Det är så kallt och »Hans Egede» lever också all¬
deles besatt. Sjösjukan går sin rond spridande sin andes¬
lukt framför sig. Men låt mig börja från början. I korri¬
doren, mellan maskinrummet och »andra klass kahytt», den
s. k. »Eskvadrongr gangen» ligger »mässdrängen»> på knä,
han har en spann mellan benen och levererar med fyra mäss¬
drängskrafter sin middag tillbaka. Jag prövar påcsattrige
honom en lätt spark och vänd till 1:ste styrmannen, som just
går förbi, rekommenderar jag en rökt sill i segelgarn som ett
effektivt medel för mässdrängar, som bli sjuka just när man
vill ha deras hjälp till omflyttning av bagage — — — Till
min oändliga häpnad säger styrmannen: » Nej, Elgström, det
skulle vere synd om det lille skindl!» Mina fäderneärvda
och genom litteratur förvärvade begrepp om brutala styrmän,
fick en hård knuff och i nästa ögonblick rent av en stöt,
då han fortsätter: »Skrup hen merre lille dreng og gaa og
lägg dig.» Jag blev glad och troende på utvecklingen gick
jag upp på däck. Har ni någonsin sett en sjösjuk neger?
Inte jag, men väl en sjösjuk eskimå. Hindrik var rent eländig
och kräktes hejdlöst genom maskinrumsskylightet till oerhörd
förbittring för maskinmäster Olssen, som jag trodde skulle
explodera då han stack upp sitt slaganfallsblå huvud ur
babord mellandäcksdörr. Klockan är 9 på aftonen, och små¬
barnen sova tomma och genljudade invärtes, Hans Egede
bildar 45 ? mot horisonten och jag börjar känna små cirklar