Page 31 [31]
FÖRSTA DAGENS INTRYCK
Jag fortsätter med ett utdrag ur min dågbok.
1, Klockan är nu elva på fm., himlen mulen och frukost¬
bordet dukat i salongen. Förtöjningarna äro kastade och
för halv maskin glida vi ut genom hamnen. En pråm med
krut och dynamittunnorna väntar oss ute vid redden. Langas
upp och stuvas akterut. Hovmästaren slår på gonggongen
och jag går ned till frukosten. — Dansk frukost med
»varmrätt först och därefter smörgåsbord och snaps», en
svensk bör läsa föregående mening bakifrån för att få sina
nationella begrepp klarade. Jag som skulle ära, kände mig
för samma orsaks skull nästan tvingad stå på huvudet vid
bordet för att få maten i rätt ordning i magen. Men inga
onda ord om »Hans Egedes» bord, det var utmärkt från topp
till tå, rikhaltigt och omväxlande och kocken Danielsen, en
konstnär i Lobskowes och ärter. Jag haren hemskt god aptit
och det danska brännvinsglaset är så litet så litet. »Hans
Egede» rullar inte alls och snart äro vi i Helsingör där lotsen
skall gå i land. Vi ligga nu och kryssa sydväst om Hven.
Kompassen justeras och på styrhyttens tak står en man vid
ett stativ och stirrar upp mot den bleka sol som då och då
visar sig genom skyarna. Kapten Thorssen tycks inte känna
sig hemma riktigt ännu. Han går fram och åter på mellan¬
däck med händerna i fickorna och ser allvarlig ut. Lotsen,
som är ombord, beställer av mig en tavla med guldförande
berg, innan han går i sin båt. Vi passera en ingående
ångares kölvatten, det är som att segla över en äng av
nyutsprucket gräs. Nu begynner det blåsa och en ljus¬
grön, glasklar våg, den första, bryter in över fören och drar
en pärlgardin av skum över skanstaket. Svenska landet
ligger i tät dimma under mörka moln. Jag erfar inga som
helst novellistiska känslor vid åsynen av det försvinnande
fäderneslandet, utan röker min cigarr, under det jag lyssnar
till Judit och Hindriks samspråk. De tala grönländska och
Judit har fått på sig en anorak med pärlkrans och hund¬
skinnskrage. De två danska barnen uppenbara sig nu i