OCR
) Foto. E. 8. s/s Hans Egede. Första dagens intryck. Efter en ansträngande vecka, under vilken mina vänner ivrigt bemödade sig om att förvandla natt till dag, kom så äntligen den stund jag skulle anträda min långa resa. Jag hade fått tillsägelse vara ombord senast kl. 10 på morgonen den I april och naturligtvis var jag där redan kl. 9. »Hans Egede», ett tremastat järnskepp, smal som en synål och enligt ojäviga vittnens utsago av enastående slingringsbegåvning, låg med ångan uppe nere vid grönländska handelsplatsen, klar till avgång. Det myllrade med avskedstagande och fruntimren hade våta ögon överallt, ty det var ju krig i Europa, och de sågo i fantasien Nordsjön till trängsel fylld med minor och ur vattnet uppstickande periskoper. Inte underligt, att avskedet blev en smula högtidligt. Jag var alldeles ensam, hade redan gjort bort mitt i Stockholm och stod alltså utanför det hela. Den enda som viftade åt mig var Henning Berger, fast säker är jag ej. Akterstäderskan ombord påstod det var åt henne, men »susa med det», som grönländarna säga. Jag blev snart trött stå och se andra gråta och så fort mitt