Page 27 [27]
HUR JAG ÄMNADE ARBETA M. M. 11
Jag förde noggranna dagböcker och det är huvudsakligast
ur dessa, följande skildring är hopskriven.
Jag låter visserligen läsaren följa mig dag från dag men
FN Jäon för Sihopietnografrockikonst: beskrivet upp:
levelser och formen på redskap i ett andetag. Ena stunden
är jag glad, andra stunden ledsen — — —. Jag skriver som
jag känner.
Hur säger ej författaren till »Min son på galejan» i sitt
företal— = — »Naturam 'expellas-furca,. tamen usque recurrit;
Naturen flyter ovanpå, liksom skummet i ölbägaren. En för¬
fattare kan icke dölja sig själv på papperet. Hans tempera¬
ment sticker fram i allt vad han skriver. Ni skulle snart
tänka, att han doppar pennan i sitt eget blod. Vad under?
Sonen liknar fadern, skriften skribenten — — —. Är det
muntert i dag och sorgset i morgon, så har ni strax två
dylika kapitel.» — — —
Så är det med mig också och läsaren får ta det hur
han vill.
Någon »historik» har jag ej brytt mig om att göra över
grönländarna.
Den som vill ha en sådan, slå upp Nordisk familjebok
på bokstaven E och läse!
Varför ej alla teckningar i min reseberättelse äro av
mig själv?
Jo, det skall jag strax tala om.
När jag kom till Grönland fann jag, att landet vimlade
av män, som utom sitt egentliga yrke, »fångarens», även
idkade konst.
Dessa »fångare» voro alla fördömt duktiga tecknare och
som de till punkt och pricka hade reda på allt som rörde
livet omkring dem o. d. var det klart jag använde dem.
Från Godthaab till Umanak har lurviga jägare suttit och
arbetat åt mig och som teckningarna ärligt äro betalade, drar
jag mig ej för att reproducera dem. Jag önskade otaliga