Sida 26 [26]
OCR
MODERNA ESKIMÅER Här kunde jag själv välja omgivning och även ta typer var jag ville. Jag landsteg i Grönland, först i kolonien Godthaab. Härifrån äro mina intryck alltför brokiga och jag var alltför kort tid på denna plats för att hinna med några vidare studier. Först i Manitssok (Sukkertoppen) började mitt egentliga arbete. Till denna plats äro många av de i doktor Rinks bok omnämnda sagorna lokaliserade och som sedvänjor och kultur här voro enahanda med Godthaabsdistriktets, ansåg jag frånvaron av »Godthaabs»-studier mindre viktig, helst som det i min resplan ingick att i början av september återkomma till kolonien i fråga. Jag insamlade även i Sukkertoppen många berättelser och lustiga »moderniseringar» av gamla sagor. Samtidigt med mina konstnärliga etnografiska studier förde jag noggranna anteckningar över folkets liv, färgsammansättningar på kläder och dylikt, och fick även därigenom ihop en massa, som sedan skulle bli mig till stor nytta. Så skulle Bonniers ha en reseskildring med »äventyr». Det var det värsta av allt. Jag hade så fullt schå med att rita och samla sagor att »äventyren» lämnades långt bakefter. Jag hade aldrig några »äventyr», flera gånger under sommarens lopp, slog mig samvetet och jag tänkte allvarligt på ' att nu skulle äventyren börja, men det blev aldrig någonting av. Jag föll några gånger i vattnet, frös och slet ont, men var aldrig i egentlig livsfara. Grönlands västkust är ett fridens land och en resande lotsas milt och faderligt från plats till plats av ömma »bestyrere» och välvilliga, om och dåliga motorer. Men ändå. Al var ett enda äventyr, bara att leva, att vara i Grönland var nog. Dag kom och dag gick, ögat drack färg och oväntade syner överallt, örat hörde underliga ljud och den stackars näsan hade sitt lilla helvete dygnet om — — —, Hur det egentligen »luktade» i Grönland kom jag först riktigt underfund med då jag kom hem igen och skulle packa upp — — —.
