Här kunde jag själv välja omgivning och även ta typer
var jag ville.
Jag landsteg i Grönland, först i kolonien Godthaab. Här¬
ifrån äro mina intryck alltför brokiga och jag var alltför kort
tid på denna plats för att hinna med några vidare studier.
Först i Manitssok (Sukkertoppen) började mitt egentliga arbete.
Till denna plats äro många av de i doktor Rinks bok om¬
nämnda sagorna lokaliserade och som sedvänjor och kultur här
voro enahanda med Godthaabsdistriktets, ansåg jag frånvaron
av »Godthaabs»-studier mindre viktig, helst som det i min res¬
plan ingick att i början av september återkomma till kolonien
i fråga.
Jag insamlade även i Sukkertoppen många berättelser
och lustiga »moderniseringar» av gamla sagor.
Samtidigt med mina konstnärliga etnografiska studier
förde jag noggranna anteckningar över folkets liv, färgsamman¬
sättningar på kläder och dylikt, och fick även därigenom
ihop en massa, som sedan skulle bli mig till stor nytta.
Så skulle Bonniers ha en reseskildring med »äventyr».
Det var det värsta av allt. Jag hade så fullt schå med att
rita och samla sagor att »äventyren» lämnades långt bakefter.
Jag hade aldrig några »äventyr», flera gånger under som¬
marens lopp, slog mig samvetet och jag tänkte allvarligt på '
att nu skulle äventyren börja, men det blev aldrig någonting
av. Jag föll några gånger i vattnet, frös och slet ont, men
var aldrig i egentlig livsfara. Grönlands västkust är ett
fridens land och en resande lotsas milt och faderligt från
plats till plats av ömma »bestyrere» och välvilliga, om och
dåliga motorer. Men ändå. Al var ett enda äventyr, bara
att leva, att vara i Grönland var nog.
Dag kom och dag gick, ögat drack färg och oväntade
syner överallt, örat hörde underliga ljud och den stackars
näsan hade sitt lilla helvete dygnet om — — —, Hur det
egentligen »luktade» i Grönland kom jag först riktigt under¬
fund med då jag kom hem igen och skulle packa upp — — —.