koloni går icke. Kusten är därtill alltför splittrad och de
djupa, överallt förefintliga fjordarna hindra allt framträngande.
All trafik sker därför sjövägen. Läkare, »inspektörer», präster
och »bestyrere», alla använda de sig av sjön. Varje koloni
har minst en eller två motorbåtar förutom ett segelfartyg, den
s. k. »store båten», en galeasliknande farkost, försedd med två
master, storsegel och rå. Inom parentes, goda seglare i med¬
vind, men omöjliga i kryss. Jag var därför icke alldeles
blottställd och hoppades att genom vinnande sätt och mera
dylikt ändå få se en del av västkusten, ty ligga vid ex
plats hela tiden bjöd mig emot. Genom Knud Rasmussen
fick jag en resrute, som, om den i huvudsak följdes, borde
ge mig en rätt allsidig bild av de bebodda platserna i Väst¬
grönland. Räknat från Godthaab och norrut. Dock, jag
hade ej så mycken tid på mig och det gällde ju få se så
mycket som möjligt. Jag beslöt därför lämna det sydligaste
Grönland åt sitt öde och starta i Sukkertoppen. Ruten blev
alltså: Med »Hans Egede»" följa med upp till Godthaab, följa
med samma fartyg vidare norrut till Sukkertoppen. Där
gå i land och bli där en tid, besöka omliggande platser
i motor- och segelbåt samt så vidare söka komma till Hol¬
stensborg. Här skulle jag invänta »Hans Egedes» andra upp¬
resa från Köpenhamn och gå vidare med fartyget via Egedes¬
minde upp till Godhavn på ön Disko. Där förbli och företa
resor in i Diskobukten till platserna därstädes. Söka nå
Jakobshavn till »Hans Egedes»> tredje uppresa och följa vidare
norrut till Umanak. Från Umanak sedan rakt söderut till
Godthaab där jag skulle gå i land och med motorbåt o. d.
resa söderut till Julianehaab där »Hans Egedes» fjärde skulle i
november ta mig hem. Jag skulle alltså bli borta cirka 8
månader. På grund av kriget och en del andra omständig¬
heter blev resan icke fullföljd i hela sin utsträckning, utan
reste jag med hem med »Tredje Hans Egedes». Jag gick
alltså miste om landet söder om Godthaab. Jag har under