låta Becker i Stockholm utrusta mig. Konserver och dylikt
blev däremot billigare taga från Danmark och »Danska vin og
konserves fabrikker» samt firman W. Hommel sörjde innan
kort för, att livsmedel och spritvaror för ett år blevo iordning¬
ställda och nedsända till »Grönländska handelsplatsen». Ett
primus, inbyggt i en spann, speciellt tillverkad för polarbruk
fick jag genom Handeln. Petroleum och denaturerad sprit
skaffades genom »Hommel». Sovpåse och nödiga skinnkläder
blev billigare köpa vid framkomsten till Grönland, det sade
alla, och därför reste jag i min vanliga lump. Av skodon
medförde jag två par s. k. norrländska militärpjäxor, vilka blevo
mig till mycken nytta uti det om sommaren vattendränkta
Grönland. Grönländarna själva och alla danskar däruppe an¬
vända alltid s. k. kamiker, en flatsulad stövel av s. k. »vand¬
skinn», med en innerstrumpa av hundskinn vari de nakna
fötterna nedstickas. Ett mycket varmt plagg och utmärkt för
fjällgång, emedan den mjuka sulan tillåter tårna klamra sig
fast vid utsprång o. d. Men dessa kamiker ha ett stort fel;
de bli i fuktig terräng genomblötta redan efter några timmars
marsch och varje man eller kvinna i Grönland skall minst ha
en 3—4 par kamiker att byta med om dagen. Även tar
dessas iordningställande, den s. k. »kamiutningen», minst ett
par timmar varje morgon. Nej, då voro mina lappjäxor vida
bättre, bara jag lät bli klättra i fjäll. En sak, som jag för
resten undviker så mycket som möjligt. Jag travade hela
sommaren genom såväl tjockt som tunt, stod i vatten till
halva ankeln i timtal, men var ändå alltid tort och varm om
fötterna. Så till min resplan.
Min ursprungliga, den, att med egen motorbåt, försedd
med en förhyrd besättning av grönländare, beresa västkusten
för att på så vis vara oavhängig av handelskustskepp och
danska kolonisters välvilja, strandade. Dels på kostnaden och
dels på att ingen tid gavs få petroleum för motorn i förväg
deponerad vid kolonierna. Eljest var ju detta sätt att resa