tage Studier i kunstnerisk Ojemaal i Lobet af Somme¬
ren» — — —
Det var knepigt nog ändå.” Från Godthaab till Umanak
funderade danskarna, och även de infödda över mitt »kunst¬
neriske» arbete. Allra mest förundrade de sig över att jag
aldrig slog mig ned och »gjorde en tavla», utan överallt
»nöjde mig» med skisser och studier av allt och-alla= Grön
ländarnas dom blev fastslagen redan första dagen, den blev
översatt: »Han er tossed,» siafiipok. Nå, på somliga platser
blev domen något mildare, som i det följande skall omtalas.
Jar för att out fa den: begarda tillåtelsen, så var det först
att till »Styrelsen för kolonien i Grönland» inlämna en
vördsam anmälan att få medfölja ett av »handelns skepp»
och så inte glömma bifoga så många rekommendationer som
det var möjligt uppdriva.
Ja, där stod jag, inte hade jag några meriter. Det såg
mörkt ut. I min nöd kom jag att tänka på civilminister von
Sydow, vilken jag lärt känna under den tid han var lands¬
hövding i Norrbottens län. Han mottog mig mycket vänligt
och lovade göra sitt till, för att min önskan skulle bli upp¬
fylld. Så gick det ett år eller så och jag trodde att allt var
misslyckat, men en höstdag ringer det i telefonen och jag
har glädjen höra civilministerns röst, som omtalar, att en
skrivelse inkommit från svenske ministern i Köpenhamn, vari
han meddelar att »utrikesministeriet beviljat tillstånd för "Kunst¬
maler' Ossian Elgström att under sommaren 1915 beresa
Grönlands västkust i och för konstnärliga studier». Ett skepp
skulle avgå i början av november. Det var dock alltför knapp
tid för mig bli i ordning på, utan valde jag det fartyg, vårens
första, som avgår från Köpenhamn I:sta april. Jag reste då
ner för att tala vid Knud Rasmussen och tack vare honom
och i främsta rummet direktören för Grönländska handeln,
Daugaard-Jenssen, hade jag snart klart för mig vad som skulle
medföras i proviant och grejor. Köpenhamns färghandlare
äro dåligt försedda med »artistmaterial» därför föredrog jag