den vildare stilen och jag känner mig aldrig nöjdare än då
min »penna riktigt får vältra sig i ruskigheter». — Det är
snyggt — det erkänner jag, men som man är skapt, är man
skapt. — Lapparnas sagor blevo mig som sagt för beskedliga.
Nog vimla de, särskilt i Tjudehistorien, av mord och rån
och drastiska idetaljerm. mm: man: Det är ej. nog och därför
— kom så eskimåernas. I den fanns allt vad mitt hjärta be¬
gärde, och så till på köpet, hade de det med sig — de till¬
drogo sig vid havet. Ärade läsare — har ni lagt märke till,
hur alla historier som skapats vid kusten, ha större bredd
och färg över sig än de från det inre:;" Landets: horisont ger
ej den längtan, som havets ger.
Ursprungligen födda på Nordkanadas kust, ha grön¬
ländarnas sagor med folket vandrat mot väster.
Från Alaskas nordspets till Angmagsalik väster om Island,
överallt äro de lika. |
Folkhjälten »Kaujakjuk» i Labrador, är densamma som
Kassasuk i Sydgrönland.
Överallt var de förtäljas, ligger över dem havets doft.
De äro grymma som havet, leende som havet och de ha alla
havets lukt — boplatsens lukt av ruttenhet och salttorkad fisk.
Men hur kunna nå dem?
Att sitta hemma och läsa, kunde visserligen fylla hjärnan
med: bilder. — men det.:;blev. bara: de stora. dragen. De¬
taljerna, de tusende små detaljer som ge tavlan dess »riktiga»,
upplevda utseende — den kunde ej fångas hemma. Det¬
samma hade jag känt då jag först begynte läsa de lapska
Sagorna, till Lappland, var ju så enkelt att komma, 3 dygn
från Stockholm i en bekväm vagong — 1 dags resa i släde,
Så var man framme.
Men till dessa grönländarsagors hemvist var långt. Från
Stockholm till Godthaab i Grönland är tusende mil. Ja, drag
en cirkel med vår huvudstad som medelpunkt — för den rakt
Söderut — 'Godthaab ligger som ni ser i Afrika. Dit är det