Sida 18 [18]
OCR
MODERNA ESKIMÅER Från att nu från mytologi gå över till sagorna, så ha båda folken en mångfald sådana. Som detta icke behandlar lapparnas lämnas de nu och vill jag i det följande uteslutande hålla mig till grönländarna. Detta folks sagovärld var i många år föremål för mitt livliga intresse, ja, redan innan jag ännu begynte med de »Lapska myterna» kände jag grönländarnas. Eskimåerna ha haft den underbara turen att få sina, så gott som samtliga sagor, systematiskt insamlade och kommenterade av en man, som gjort studiet av dem till sin livsuppgift — en man som känt Grönland och dess folk som ingen annan före eller efter honom och som därför bättre än någon ägnade sig till detta omfattande arbete nämligen doktor H. Rink. I åren 1860—70 samlade han — den 1,500 kilometer långa kusten gåv han stoff. Från Upernivik, Grönlands nordligaste koloni, till boplatsen Pamizxdluk på östkusten, inflöto manuskript — ty Rink lät grönländare själva skriva. Dessa otaliga uppteckningar, många hundraden, ordnades sedan och resultatet föreligger sedan 1866, i den, i Köpenhamn tryckta boken: Eskimåiske Eventyr og Sagn. Sedermera har grönländarnas sagoskatt tillökats med löjtnant Holms uppteckningar från Angmagsalik och Mylius Erikssen och Knud Räsmussens från Kap York. Båda sistnämnda även av stort värde i och för studier av eskimåens själsliv. Men Rinks samling, kanske är det därför, att jag först lärde känna den, står dock för mig som den mest givande. Dessa sagor — västkustens — berättas ju också i den för mig lättast åtkomliga miljön. Ja »lättast åtkomliga omgivningen», och därmed är jag inne på det som föranledde denna resa till Grönland jag nu gar att.skildra: Som jag förut nämnt, hämtar min konst helst sina ämnen från polarfolkens sagovärld — lapparnas ha gett mig otaliga motiv. — Deras myter även, men deras sagor! äro —-lät mig få säga det, litet för beskedliga — min »Pyske» går mest i
