OCR Output

MODERNA ESKIMÅER

Från att nu från mytologi gå över till sagorna, så ha
båda folken en mångfald sådana. Som detta icke behandlar
lapparnas lämnas de nu och vill jag i det följande uteslutande
hålla mig till grönländarna.

Detta folks sagovärld var i många år föremål för mitt
livliga intresse, ja, redan innan jag ännu begynte med de
»Lapska myterna» kände jag grönländarnas.

Eskimåerna ha haft den underbara turen att få sina, så
gott som samtliga sagor, systematiskt insamlade och kommen¬
terade av en man, som gjort studiet av dem till sin livsupp¬
gift — en man som känt Grönland och dess folk som ingen
annan före eller efter honom och som därför bättre än någon
ägnade sig till detta omfattande arbete nämligen doktor H.
Rink.

I åren 1860—70 samlade han — den 1,500 kilometer
långa kusten gåv han stoff. Från Upernivik, Grönlands nord¬
ligaste koloni, till boplatsen Pamizxdluk på östkusten, inflöto
manuskript — ty Rink lät grönländare själva skriva. Dessa
otaliga uppteckningar, många hundraden, ordnades sedan och
resultatet föreligger sedan 1866, i den, i Köpenhamn tryckta
boken: Eskimåiske Eventyr og Sagn. Sedermera har grön¬
ländarnas sagoskatt tillökats med löjtnant Holms uppteck¬
ningar från Angmagsalik och Mylius Erikssen och Knud Räs¬
mussens från Kap York. Båda sistnämnda även av stort värde
i och för studier av eskimåens själsliv. Men Rinks samling,
kanske är det därför, att jag först lärde känna den, står dock
för mig som den mest givande. Dessa sagor — västkustens
— berättas ju också i den för mig lättast åtkomliga miljön.

Ja »lättast åtkomliga omgivningen», och därmed är jag
inne på det som föranledde denna resa till Grönland jag nu
gar att.skildra:

Som jag förut nämnt, hämtar min konst helst sina ämnen
från polarfolkens sagovärld — lapparnas ha gett mig otaliga
motiv. — Deras myter även, men deras sagor! äro —-lät mig
få säga det, litet för beskedliga — min »Pyske» går mest i