Sida 165 [165]
OCR
take MELÄRIS RR BENET ÄN din FÄR JSILUIMIN AD rue eerss ETTA: sak ER Fd in sk dke 159 krupna i ateljéns divan och åsågo de båda målarinnornas toalettbesvärligheter kunde Jim vända sitt grinande ansikte mot Petes och säga: ”De ä ändå bra synd om jäntstackarna, här har dom nu provat elva par strumpor och nu tar dom det första paret dom provade på sej engång till. Jag tror dom inte ä riktiga i skallen och tira på domses strumpeband, dom måtte vara fanken så ängsliga för att tappa sockorna, då de inte kan nöja sig med mindre än fyra var. Ja, Pete kunde ju inte annat än giva honom rätt och blev dag efter dag alltmer övertygad om att han ej skulle passat till kvinna. Efter en tid upptäckte Pete, att han av en nådig försyn blivit tilldelad gåvan att göra okynne. Han kunde inte ta hatten av en mötande, men han kunde slå av den och ha nöje av att höra herrn svära över det fördömda blåsvädret, även om det var blekstilla. Pete och Jim upptäckte rätt snart att de ägde en gemensam fiende i Janitorn och nu, när Pete fått gåvan att giva sig tillkänna för de levande genom okynnets glugg, slöto han och Jim ett offensiv- och defensivförbund mot samme Janitor, som snart nog fann att huset han regerade, besatt tusen lynnen och ”förbanne mej”, som han ibland
