Sida 162 [162]
efter ett par dar hunnit över den värsta saknaden,
för Pete hörde honom vissla. ibland.»
— Å hut, Pete — robust natur — om du åtmin¬
stöne hade satt kräftnatur i stället — = —
— Sätt du kraftnatur, gärna för mig, svarade
Pete och fortsatte:
»Den dag Jacks höga hatt och svarta kläder om¬
talade för Pete, att hans egen begravning skulle
äga rum, följde Pete sin förre kamrat ned genom
hissen, klev in i bilen han åkte i och kom ut till
krematoriet, vari han till sin överraskning fann
åtminstone ett hundratal av sina konstnärsbekanta
samlade. Pete tyckte det hela var em smula kon¬
stigt och tog sig i smyg en titt in i ugnen, varest
han såg kistan och vad som engång varit hans
kropp försvinna till en handfull snövit aska. Han
kände en underbar ansvarslöshet.
-— Kroppen, Pete höll ett litet hånfullt tal till
sig själv. Kroppen, vad man ändå varit för en
idiot, som gått och låtit kroppen vara förvarings¬
rum och slitit och haft det jäkligt och meningslöst
hela sitt liv, när man när som helst kunnat uppnå
sin nuvarande härliga tillvaro, med litet besvär
förstås. Men, filosoferade Pete, då doge väl värl¬
den ut, så kanske det ändå är bra att man ingen¬
ting vet. Pete följde Jack hem — och satt hela