Page 158 [158]
OCR
Pete stödde fötterna mot takbalustraden och tände en cigarrett — samt ropade åt Jack att kasta ut en låda tändstickor — men sen måtte han ha slumrat till ett slag, för då han åter öppnade ögonen såg han Luisa i vild fart kliva in genom fönstret och brådskande börja klä sig. Jack syntes inte till, hans palett låg på golvet med färgplanet nedåt och dörren stod öppen ut till förstugan. Pete tittade lättjefullt på Luisa, som 'syntes vara rov för en häftig sinnesrörelse. : — Hallå, Luisa, vad fan går åt dig, ropade han in genom fönstret, men Luisa hörde honom ej. — Har jäntan blivit döv, brummade Pete och reste sig upp. Nej, nu så ta mej fan, röt han plötsligt till, ty Luisa hade nappat hans plånbok och klocka från byrån och störtade med blusen ännu oknäppt ut ur ateljén. Pete fick brått in och hann ut i förstugan, just som hissdörren smällde igen. Att ta trapporna ned tjänade till ingenting, det visste han, och märkvärdigt så litet intresserad han kände ' sig för stölden. Jag ger tusan i flickan, gäspade Pete, och gick bort till fönstret, klev ut och lade sig åter till ro ute på taket. Efter ett par timmar hörde han röster inifrån
