Sida 151 [151]
OCR
145 Luisa föll på knä i sitt linne, vred upp skurtrasan i det varma såpvattnet — å, vad det lindrade mot frossan att få doppa händer och armar långt, långt ner i det varma vattnet. Efter ett par timmars arbete var det stora golvet klart och Luisa segnfärdig. — Kom, sade åter den vite främlingen och åter kommo de ut på den stora gården, vet nu Luisa, att straffet för självmord genom gift är husligt slaveri i miljoner eoner. Du har tagit gift och till och med med olycklig kärlek som motiv. Du har varit mycket dum, Luisa. Kom och du skall få flå hundra elefanter. Då vaknade Luisa med ett skri. Evigt slaveri för självmord genom gift, ringde det i hennes öron. Nej, hellre då döden, tänkte hon, inkonsekvent som den kvinna Hon var.» — Inte dumt, Pete — — — — Tyst du och fortsätt. »Följande natt drömde Luisa åter -att den vite främlingen steg fram till hennes bädd och då hon blygt frågade om hon fick lov att hänga sig, för leva ville hon ej, svarade den vite: — Ja, Luisa, detta dödssätt är det enda raka — i den går du direkt upp i Guds klara himmel och ensamma 10. — Elgström, ”Chikagoboheéme"”.
