Sida 150 [150]
144
Hon vände sig just om för att gå — då en dörr
öppnades och den vitklädde trädde in. — Nå gott,
sade han, följ med.
Luisa och han gingo över en stor gård, därpå
slogs en dörr upp och Luisa knuffades in i ett
rum, vars väggar voro behängda med fruset fjä¬
derfä. — Plocka dessa hundra kycklingar, sade
mannen och pekade på väggen, du kan sätta
dig där, fortsatte han och sparkade till ett av de
stora iskvadrater som täckte golvets yta.
— Heliga jungfru, bad Luisa i sin nöd, låt mej
åtminstone få på mej ett par tofflor och en ylle¬
kofta, jag fryser ihjäl.
Den okände hörde ej på henne, han hade redan
vänt henne ryggen och slog nu igen dörren efter
sig med en skräll.
Luisa började med skallrande tänder att plocka
de hundra frusna fåglar, den vitklädde utpekat. Det
gick nedrigt lätt och ju fortare hon arbetade ju
bättre höll hon värmen. Hon kastade just den sista
i högen bland de andra, då den okände åter öpp¬
nade dörren och vinkade henne att följa.
Luisa, som skalv av köld, följde motståndslöst
den främmande.
— Här, sade han och pekade på en skurbalja,
gör rent det här golvet.