Sida 149 [149]
143
uppe på ”pencil and palett club” klockan halv två föl¬
jande dag — därpå kastade hon en avskedsblick
runtomkring sig, satte glaset ifrån sig på stolen
och sjönk tillbaka mot huvudgärden.
Då knackade det på dörren och in trädde en lång
herre. Han var klädd som en kock, tyckte Luisa,
och hon stirrade förskrämd på den vita gestalten
som blev högre och högre, ju närmare han kom
hennes bädd.
Luisa for ihop, ty den främmande hade helt
enkelt fattat henne i håret.
Vad vill ni, människa, tänkte hon ropa men
förnam till sin fasa att hon ej fick fram ett ljud.
Den främmande ryckte utan ett ord Luisa upp
på golvet, gav henne en kraftig spark, som för¬
passade henne utanför dörren och vände sig sedan
med ett lakoniskt ”var så god, börja nu” om och
försvann. Luisa såg att han pekade på en hög
flottiga tallrikar och om det så gällt hennes liv
kunde hon ej vågat neka att lyda. Där stod hon
så i sitt nattlinne på ett kallt stengolv och diskade.
Varmt vatten fanns och alla grejor, men du milde
sådana diskar, det var som dom stått och väntat
på henne i hundratals år. Luisa, som var en duktig
flicka, gned och skrapade av alla krafter och efter
ett par timmars arbete hade hon diskarna klara.