Sida 149 [149]
OCR
143 uppe på ”pencil and palett club” klockan halv två följande dag — därpå kastade hon en avskedsblick runtomkring sig, satte glaset ifrån sig på stolen och sjönk tillbaka mot huvudgärden. Då knackade det på dörren och in trädde en lång herre. Han var klädd som en kock, tyckte Luisa, och hon stirrade förskrämd på den vita gestalten som blev högre och högre, ju närmare han kom hennes bädd. Luisa for ihop, ty den främmande hade helt enkelt fattat henne i håret. Vad vill ni, människa, tänkte hon ropa men förnam till sin fasa att hon ej fick fram ett ljud. Den främmande ryckte utan ett ord Luisa upp på golvet, gav henne en kraftig spark, som förpassade henne utanför dörren och vände sig sedan med ett lakoniskt ”var så god, börja nu” om och försvann. Luisa såg att han pekade på en hög flottiga tallrikar och om det så gällt hennes liv kunde hon ej vågat neka att lyda. Där stod hon så i sitt nattlinne på ett kallt stengolv och diskade. Varmt vatten fanns och alla grejor, men du milde sådana diskar, det var som dom stått och väntat på henne i hundratals år. Luisa, som var en duktig flicka, gned och skrapade av alla krafter och efter ett par timmars arbete hade hon diskarna klara.
