Sida 143 [143]
137
oss med ett: — Egentligen skulle fan ta er, pojkar,
men som jag har brått att komma i väg, så ska ni
ändå få era pengar — ja, hälften menar jag —
för riktigt nöjd ä jag inte, en kapten skall väl
kunna se sin egen skuta åtminstone vid dagsljus.
— Jamen tänk på tyskarna, inföll Pete.
— Ja, du sa ett ord, U-båtarna. Gubben såg
tankfullt på sin pipa.
— U-båtarna ä nu ett jädrans gissel och min last
av päron och potatis är värd pengar och så har
ni ju räddat mitt gamla liv. Boys, ni ska få
pengarna — men, jag drar av åtta dollars för
träbenet som du sparka sönder för mig.
Pete 1og.
— Visst tusan, onkel, träben växa inte på träd
— drag bara av.
Vi fingo våra hundranittiotvå dollars och rodde
i land.
— Och båten blev förstås torpederad, Pete?
— Ja, av en färgblind U-båtschef.
— Men Pete, inte hade tyskarna U-båtar uppe i
Michigan?
— Anekdotfördärvare, sade Pete endast och gav
mig en föraktfull blick.